Gränsbarnen

Krigen och oroligheterna i Kambodja som varat i Ã¥rtionden har försvagat landets samhällsstrukturer. Korruption och svag lagstiftning har skapat en bra grogrund där barnhandeln lätt fÃ¥r fäste .

I Kambodja, som plågas svårt av fattigdom, bor nästan 90 procent av befolkningen på landsbygden och får sin näring av jordbruk. Familjerna har många barn och barnen ses som viktig arbetskraft när familjerna försöker fylla sina dagliga behov.

Landsbygden lider också av brist på utbildningsmöjligheter och bara 15 procent av barnen går ut grundskolan. Eftersom skolorna ofta ligger långt borta, utbildningsnivån är låg och läromaterialen dyra, kan föräldrarna anse att det är viktigare att barnen deltar i jordbruksarbetet än går i skola - i synnerhet under skördetid.

Barnens situation försvÃ¥ras än mer dÃ¥ familjerna blir skuldbelagda. Eftersom inkomsterna för en familj i Kambodja ofta kommer periodvis kan de bli tvungna att lÃ¥na pengar mot höga räntor för att klara sig över de svÃ¥ra tiderna. Det här kan leda till en djup skuldbeläggning som tvingar familjen att delta i barnhandel dÃ¥ det visar sig omöjligt att betala tillbaka lÃ¥net.

Orsaker till barnhandel.

Orsakerna till barnhandelsfenomenet ligger i fattigdom, brist på utbildningsmöjligheter och barnens rättsligt sett svaga ställning i Kambodja.

Landsbygden fÃ¥r problem särskilt efter mindre risskörder än vanligt, dÃ¥ pÃ¥ grund av bristfälliga bevattningssystem. Ã„ven översvämningar och torka ger periodvis upphov till problem med inkomsten. DÃ¥ ser man barnens insats för att trygga inkomsten som nödvändig.

Då skolan ligger långt borta och familjen har svårigheter att skaffa sin dagliga inkomst kan familjen tycka att det bästa alternativet är en bekant bybos eller en okänd handelsmans löfte om bättre arbetsmöjligheter för barnet i en stad eller bakom gränsen.

Handelsmännen lovar i allmänhet familjen 6-13 US dollar som betalning för barnet. Många familjer väntar sig också att barnet senare kan sända en del av inkomsten från sitt arbete till familjen.

En skilsmässa eller den ena förälderns död kan leda till att barnets position i familjen försvagas, t.ex. om en ny partner tar avstÃ¥nd frÃ¥n barnet. Ett barn frÃ¥n en splittrad familj löper större risk att falla offer för barnhandeln.

Även attityder och traditioner inverkar. I Asien uppfattas barndomen traditionellt inte som här i väst. För oss Ã¤r det självklart att en människa i en viss Ã¥lder definieras som barn, i asiatiska länder ser man traditionellt barn som "smÃ¥ vuxna".

Dessutom anses det naturligt i Kambodja att barn arbetar. Barnen har av tradition arbetat antingen hemma eller utanför hemmet, och man anser inte på samma sätt som i väst att det är något oroväckande att sända bort barnen från familjen för att tjäna pengar.

Särskilt när det gäller barn som blir prostituerade kan man konstatera att en orsak är efterfrågan på unga flickor på bordeller i Thailand.

I början pÃ¥ 90-talet anlände 20 000 FN-fredsbevarare och civilpersonal frÃ¥n ett tiotal olika länder till Kambodja. DÃ¥ uppstod ett bifenomen i landet pga otaliga nya affärsföretag som erbjöd underhÃ¥llning. En del av dem var bordeller. PÃ¥ dessa arbetade ocksÃ¥ minderÃ¥riga barn och efterfrÃ¥gan pÃ¥ unga flickor ökade.

I Kambodja förekommer också sexturism, där en del av de köpta barnen hamnar. Alla bordellkunder som köper tjänster av barn är emellertid inte pedofiler utan vanliga s.k. sexturister. Många köper sextjänster av minderåriga helt enkelt för att de bjuds ut. På detta sätt växer den onda cirkeln av efterfrågan och utbud.

Barnhandeln i Kambodja är ett mångfasetterat problem och en följd av många olika faktorer. Enbart fattigdom räcker således inte till för att förklara fenomenet utan man måste också beakta samhällsförhållandena och traditionerna samt kvinnornas och barnens ställning.

Svagheterna i det politiska systemet och ekonomin har även gett barnhandeln rum att växa och blomstra. Lagstiftningen övervakas dåligt och detta skapar friheter för förmedlarna att utveckla nätverk för barnhandeln.

Dessutom har den svaga ekonomin inte kunnat förbättra levnadsförhÃ¥llandena för de fattigaste delarna av befolkningen. Den kambodjanska statens resurser att gripa sig an problemet är ocksÃ¥ svaga.